Samtidigt som jag så gärna vill bli smal så orkar jag inte. Jag orkar inte ta det första steget mot gymmet, jag orkar inte ta första steget bort från godiset, jag orkar inte ta det första steget mot nyttigheterna. Men jag gör det ändå. Konstigt nog. Min kropp börjar bli en aning trött. Jag äter så jädra kasst, jag förbränner mer än vad jag ska, jag tänker inte alls på att äta, jag fokuserar mycket på hur mycket jag rör mig, när jag gör det och hur jag gör det. Mycket händer det hemma också. Allting går som i en berg och-dalbana. Upp och ner, upp och ner. Jag tror inte att min kropp är villig och hålla på så länge till. Jobbet tar upp en jäkla massa energi med. Även om jag vet att dessa dementa människor inte alltid menar det som säger så biter det liiiite, lite granna i alla fall. Eller ah, det gör det väl kanske inte, men säger någon ”frisk” människa samma sak så börjar man undra. Jag gillar det inte.
En period av mitt liv gick hur bra som helst. Livet såg ut att vara jäkligt ljust en jäkla bra tag, men så en dag, vände det! Det fick från ljusa tider till tråkgråa tider. Det måste ha varit någon gång efter Metaltown. Allt var så perfekt där! Underbara människor, norska som svenska som britter, vädret, maten, alkoholen, musiken. SÅ JÄVLA PERFEKT! Sen kom jag hem, tillbaka till all skit och arga människor. Det är något som händer här hemma. Mamma var sjuk, nu är Ove sjuk. Läkarbesök till höger och vänster, mitt körkort blir bara mer och mer uppskjutet. Jag behöver det verkligen nu! Jag vill kunna åka iväg när jag känner för det. Det skulle ge mig en sån frihet. En frihetskänsla jag kan ha nytta av just nu.
- I need som löööve.

Anyway, skit samma!
Det har hänt en del sen sist jag bloggade (evighets sedan). Metaltown som sagt, määngder med jobb, jag har till och med fått min delegering, bilen dog med återuppstod, vädret? I guess. Ah, en hel del jag inte minns också. Minnet går framåt. Ät mig!
Men ja, jobb imorgon, jobb igår och jobb i övermorgon. Taggad som fan… Det är fett skönt att jobba samtidigt som det är fett krävande, speciellt när man måste komma hem igen. Men ja, det lönar sig i varje fall. Imorgon tänkte jag sticka in till Pusching the pins (namnet?) och kolla lite med tatueringstider och så för min as feta text jag inte har kommit på än. Grymt! Jag har ett par texter jag funderar på, men jag har inte kommit fram till vilken riktigt än då några är för korta och andra för långa. Men det löser sig. Det lär dröja ett tag innan jag får en tid i vilket fall. Sen ska jag även träffa cpTherese som äntligen fått vett innanför skallen och kommit ner till Uddevalla igen. Det var inte igår vi tjötade irl, så imorgon så jävlar!!
Nu, nu ska jag försöka sova lite innan det är dags att gå upp och jobba cptidigt igen.

Take care, M.