Jag har egentligen ingen lust att skriva, men jag måste. Jag orkar seriöst inte. 

Jag kan inte förstå hur vissa tänker. Ja, jag är arg.

Jag är inte ledsen längre.

Hur kan inte försöka förstå? Hur svårt är det att inse att när någon har ett helvete hemma måste man ha mer uppmärksamhet? HELVETE säger jag bara!

Jag känner för att springa ut i skogen, ropa och svära för allt jag är värd och bara flytta långt, låångt härifrån. Jag är så jävla trött på allt och alla. Jag vill bara bort. BORT ! BORT ! BORT !

FAN!

Nu är jag så JÄVLA trött på Michael och allt som har med honom att göra.

Han kan inte fatta att allt inte kretsar kring honom. Om man inte gör mat till honom, hämtar en kudde till honom, väcker inte honom när han vill så får man antigen göra att man är en jävla hora eller så får man bara en käftsmäll. Hej, detta är mitt liv i familjen Nordholm. Michael förstår så förbannat mycket i denna familjen. Idag gick han raka vägen in på mammas rum, tog sig en hundrig och gick. Hur fan tänker man då? En kille på 13 år ska fan ha mer vett i huvudet än så. När Ove (låtsas pappa) kom på honom ställde han sig och gapade och skrek precis som om att han hade rätten att göra så utan att någon skulle bli sur. !"#%"#!=%)#==¤%#)%=#"%="#? så fucking jävla trött på honom!

Det tar inte slut där. Han flyger istället på mig när jag ber honom gå ut och försvinna. Vi fajtas med knytnävar och blodet börjar rinna. Yäy vad jag älskar att leva i en familj med en halvt utveckligssakadad bror. 

Jag har fått nog av allting nu. Jag klarar inte så mycket mer. Hur mycket jag än försöker och hur mycket jag än kämpar med att hålla allting tillbaka går det fan inte. 

Han har ta mig fan satt sin sista potatis!

Att under en sådan här period inte blivit uppskattad och älskad tillräckligt rasar ta mig fan hela min värd bit för bit. Jag pallar snart inte mer...

Tycker ni att jag är patetisk så kan ni köra upp det någonstans där skolen inte skiner. Jag skiter fullständigt i vad fan ni har att säga. Kör upp det säger jag bara!

Jag orkar inte bry mig. /ignore på allt som har med det att göra tills bättre tider anländer...