Jag bara väntar på att mamma ska komma ner för trappan för tredje gången och säga att någon dött.. 

Det har varit så jäkla konstigt på senaste tiden.

För en månad sedan dog min Gammel Faster, Britt. För 1 vecka sedan var begravningen. För 1 vecka sedan fick mamma på att Britta hade lungcanser, och 1 vecka senare dör hon.

Vad fan är det här egentligen ?

Jag har egentligen aldrig varit speciellt nära någon av dom.

Eller, ah. Det har jag väl, men jag har inte riktigt kännt någon extremt saknad eller kännt mig speciellt ledsen. Men efter att mamma kommit ner och sett jätte ledsen ut, börjat gråta floder fick jag flashbacks och insåg vad dom två gjort för mig.

Britt har alltid varit glad och alltid stöttat mig i det jag velat. 

Hon har alltid gett mig något innan jag gått. Hon har alltid funnits där.

Hon gjorde mig alltid glad. 

Britta-Maja har jag fått åka till så många gånger.

Jag har suttit nere i Frankrike och levt livet.

Hon gjorde allt  hon kunde för att jag skulle få det så bra som möjligt. 

Även hon fick mig alltid att le och svek mig.

Det är FÖR mycket på en och samma gång.

Den det är mest synd om är min mamma.

Jag vet verkligen inte hur hon klarar av det.

Hon har förlorat 2 av sina absolut favorit fastrar på 1 månad. 

Fy fan vad livet är orättvist. 

Min mamma förtjänat allt förutom detta.

Jag hatar att se min mamma gråta. Jag har hoppats på att aldrig få se det mer.

När mamma la sina armar runt mig och började gråta kom jag och tänka på att en dag ska även hon försvi.... Jag klarar inte ens av tanken.

Tårarna bara faller. 

Jag vägrar vara med om det. 

Jävla skit, helvete... Jag vill inte...

Och dödsfall runt omkring mig händer ALLTID i 3 tal. Snart kommer det, den, tredje. Jag vill inte ens veta vem det... Jag vill inte att det ska hända. Min mamma kommer inte klara ett dödsfall till.. Det gör hon inte..

Vila i frid älskade <3

.. Ah, kärlek. Hur fan förklarar man en sån känsla?

Just nu sitter jag och funderar på hur man skriver och förklarar sin kärlek till en annan människa. 

Jag menar, det finns folk som skriver låtar, folk som skriver dikter etc.

Men det är väl ingen som riktigt kan förklara EXAKT hur man känner, eller?

Jag tror inte det :s

Jag skulle mer är gärna vilja förklara för Tim hur jag egentligen känner och hur mycket jag faktiskt älskar honom. Men en text på flera tusan ord skulle inte räcka. 

Det skulle inte få fram budskapet satt säga..

Uhh,

jag hatar att bara sitta och vilja göra något så himla mycket men inte lyckas.. 

Buuuh !