Ibland kan det vara helt omöjligt att förstå hur andra tänker.

Jag önskar att jag kunde tränga mig in i folks huvuden för att veta hur tusan dom tänker. 

Det stör mig att inte kunna det.

Jag var i Varberg igår. 

Och det gick väl bra. Antar jag.

Jag vet dock inte alls hur det är nu, eller hur det kommer att bli.

Jag vet heller inte vad jag vill eller vad jag ska göra.

Jag känner för att skriva ett jätte långt inlägg. Men jag tror inte att mitt data batteri klarar flera timmars skrivande utan fullt batteri.

Från det ena till det andra, drömmar.

Jag drömmer om att en dag vakna upp en dag med han vid min sida.

Han ska förstå mig. Lyssna på mig. Bry sig om mig.

Jag vill att han ska streta emot när jag är jobbig utan att ge sig.

Jag vill att han ska försöka även om det kan verka omöjligt.

Jag vill att han ska titta på mig på ett sett som får allt att annat att verka meningslöst.

Jag vill ha honom. So bad !